DÅTID: Februari 2004: Dags för hormoner

Det blev ingen spontan graviditet på några månader. Så vi la våra besparingar på 25 000 på en IVF - In Vitro Fertilisation, dvs provrörsbefruktning. Först testade vi med Klomifen, som är piller man ibland slänger ut från läkarhåll. Funkar det så funkar det och utan att skada, tycks jargongen vara. Chansen att det ska lyckas på Klomifen är mycket liten, men man måste ju försöka.
Men nu var det dags för IVF. Första IVF:n, som det skulle visa sig.

DÅTID: Fertilitetsutredningen

Ett kapitel för sig. Vi blev bortslarvade ur IVF-kön på sjukhuset. Men det är en annan historia. Utredningen gjorde vi privat eftersom det tog så lång tid på sjukhuset. (Nu vet vi varför - de hade tappat bort oss ur kösystemet).

Vi fick prata med en vänlig manlig läkare med professionellt lätt beklagande och högst förstående manér. Blodprov vid olika tidpunkter i menscykeln. HIV-test, klamydia, you name it. Alla prover såg ok ut. Oförklarad infertilitet, sa man och rekommenderade oss att försöka själva innan vi tog till det tunga artilleriet med hormonbehandlingar. Vi bedömdes som unga och med stora chanser till spontan graviditet.

DÅTID: Kort lutealfas

Mina försök med ägglossningsstickor gav inte heller resultat. Trots att vi prickade in dagarna så bra och t o m gick hem över lunchrasten för att få till det nån gång. Ägglossning runt 8 dagar före nästa mens istället för 14 dagar innan.

På nätet kunde jag läsa att det inte var bra. Det betyder att min lutealfas är kort. Enligt amerikanske sajter för kort för att kroppen ska hinna signalera att här finns ett befruktat ägg, vilket leder till att mensen sätter igång som vanligt.


Jag tog upp detta med läkaren som tog hand om vår utredning. Han trodde inte att det skulle spela någon roll i vårt fall. Han tillhörde den skolan som tror att ett befruktat ägg hinner säga till kroppen att den ska förbereda sig på gravidtet oavsett hur sent signalen kommer. Det finns olika skolor, har jag lärt mig. Men själv blev jag övertygad om att detta måste vara problemet.

DÅTID: Sen ägglossning

Överallt står det att man ägglossar dag 14 i en 28-dagars cykel. Det är inte nödvändigtvis sant. Min mamma blev med barn på dag 24, dvs 4 dagar innan nästa mens skulle komma. Det var när hon berättade det som jag förstod att jag fick köpa rätt många ägglossningsstickor och testa under en längre tid. Istället för att testa fem dagar runt dag 14 i menscykeln blev det till att testa ända fram till stickan visade reslutat. Å så underbart det var. När stickan - som ser ut precis som en graviditetest - visade positivt resultat trodde jag äntligen att vi var hemma. Nu skulle det funka. Man ska ha sex helst dagen innan ägglossning, sägs det. De närmaste dagarna omkring ägglossningen är de mest fertila. Jag var full av hopp nu.

DÅTID: Första läkaren

Första läkaren jag gick till skrev en remiss utan att ens ha undersökt mig. Ändå hade han en teori om några pärlband till äggblåsor som aldrig kom iväg som de skulle. Vid det här laget hade jag lämnat temperaturkurvorna till förmån för ägglossningsstickorna. De är hutlöst dyra. Femtio spänn stycket. Så det vill ju till att ransonera. Vilket senare skulle förklara varför jag inte tycktes ha några ägglossningar.

DÅTID: Menscykler och temperaturkartor

Mamma kom med goda råd. Man ska ta tempen varje dag sa hon, för att ha ett bra statistikunderlag till läkarna. En bra serie, mätt under lång tid. Det är bra. Jag gjorde Ecxel-ark med mina menscykler och temperaturkartor. Bara det att jag länge hade oregelbunden mens. Det tog faktiskt ett år från att jag slutade med p-piilren tills jag fick en någorlunda regelbunden mens. Temperaturskillnaden som ska komma vid ägglossning, märkte jag aldrig av. Den kom inte vid ägglossningen utan snarare när jag haft mens i någon dag. Men jag höll ut och tog den sablans tempen varje morgon under flera månader. Jag brukar dessutom bli kissenödig tidigt på morgonkvisten men tempen måste man ta innan man gått upp. Jag kan passa på att nämna att ingen läkare nånsin varit intresserad av mina prydliga Excel-ark. Och då har jag ändå träffat rätt många läkare.

DÅTID: Varje dag eller varannan?

Det finns många olika teorier om hur ofta man ska ha sex för att ha bästa chanserna att bli med barn. En del hävdar att det är bäst att köra varje dag, helst flera gånger om dagen. Det gjorde vi under en beundransvärt lång period. Varje. Dag. Sen läste jag att det blev bättre kvalitet på premierna om de så att säga fick lite andrum. Varannan dag skulle enligt uppgift räcka - under en tiodagarsperiod kring ägglossningen. Och så ska man så klart ligga kvar i ca 30 minuter efteråt - helst med fötterna i vädret, och låta gravitationen sköta resten.

DÅTID: Bisolvon-tricket

Jag sökte nåt infernaliskt på nätet vid den här tiden för att se om jag kunde hitta några ledtrådar till barnlösheten. Det fanns massor av syndrom som stämde in. Och en hel del tips och goda råd. Hört talas om Bisolvon-tricket? Bisolvom är en hostmedicin. Slemlösande. Tanken är att man överdoserar en del och då ska allt kroppens slem, även ni vet var, lösas upp. Man kan ju tänka sig att premierna får enklare att simma igenom då. Inte alls ologiskt. Men jag fick inget annat resultat än en konstant rinnsnuva.

DÅTID: Ska inte ni ha barn då?

Det är liksom allas rätt att fråga nygifta par om det inte blir några barn. Närmaste familjen var förvånansvärt tyst. Ingen frågade av dem.

Däremot är det ju ett förvånansvärt vanligt samtalsämne - nästan det dominerande - på bröllop har jag märkt. På just ett bröllop ställde min bordskavaljer just den frågan. På den tiden höll jag masken och låtsades att det inte var aktuellt för vår del än. "Vi ville ha den här tiden för oss själva". Det var en jobbig period. Att hålla masken utåt tog lika mycket energi som att sörja att det inte inte verkade bli nåt. Vi diskuterade det, min Älskade och jag, och kom båda fram till att vi nu skulle säga som det var. Om nån frågade.

Så en dag var en bekant till familjen med när vi var samlade några stycken. "När får vi höra tasset av små steg här då?" frågade han glatt. Älskade och jag tittade snabbt på varann. "Nja, det går inget vidare på den fronten", svarade jag och såg att svärfar fick en konstig glimt i ögat.

DÅTID: Sommaren 2002

Vi gifte oss efter alla år tillsammans. Gjorde alla sakerna i rätt ordning. Och efter bröllop kommer familj. Så är det ju tänkt. Eftersom mamma var en frögurka slog det mig aldrig att barnlöshet kunde vara ett problem för oss.

Så första sommaren efter bröllopet började jag med maskeraden som de flesta nygravida håller på med. Listar ut smarta sätt att inte dricka vin på utan att det märks, hittar bra ursäkter för att inte äta lax eller ädelostar.

Sommaren gick och att leka maskerad med vin en hel sommar när bag-in-boxarna är lika vanliga som flaggstänger i de svenska trädgårdarna är inte lätt. Men jag tror inte att någon märkte att jag knappt drack nåt vin den sommaren.