Det är liksom allas rätt att fråga nygifta par om det inte blir några barn. Närmaste familjen var förvånansvärt tyst. Ingen frågade av dem.
Däremot är det ju ett förvånansvärt vanligt samtalsämne - nästan det dominerande - på bröllop har jag märkt. På just ett bröllop ställde min bordskavaljer just den frågan. På den tiden höll jag masken och låtsades att det inte var aktuellt för vår del än. "Vi ville ha den här tiden för oss själva". Det var en jobbig period. Att hålla masken utåt tog lika mycket energi som att sörja att det inte inte verkade bli nåt. Vi diskuterade det, min Älskade och jag, och kom båda fram till att vi nu skulle säga som det var. Om nån frågade.
Så en dag var en bekant till familjen med när vi var samlade några stycken. "När får vi höra tasset av små steg här då?" frågade han glatt. Älskade och jag tittade snabbt på varann. "Nja, det går inget vidare på den fronten", svarade jag och såg att svärfar fick en konstig glimt i ögat.
No comments:
Post a Comment